Årets besvikelse. Jag har nyligen läst boken med samma namn och förväntade mig därför en bra film, boken var nämligen väldigt bra enligt min åsikt. Filmen börjar underligt med en väldans många tidshopp tills jag som tittare knappt vet i vilken tid filmen utspelar sig. Kvinnan som spelar huvudrollen som modern gör det bra men manuset håller inte. Hade jag inte läst boken hade jag nog inte förstått vad filmen egentligen handlat om.
En kvinna talar med sin frånvarande make om deras gemensamme son. Pojken har sedan födseln alltid betett sig konstigt på ett sätt mamman inte kunnat sätta fingret på. Hon tampas med känslor som sorg och ansvar, älskar hon egentligen sin son? Hatisk och stundtals likgiltig har sonen växt upp och genom åren ställt till med diverse illdåd. har hon någonsin älskat honom? Är hans beteende hennes fel? Pappan lyssnar inte på mamman, och pojken lär sig att lura sin far medan han hånler åt sin mor. Så långt är jag med, men när slutet nalkas tycker jag att en stor del av berättelsen kapats, alldeles för många centrala delar och pusselbitar saknas för att sammanhanget ska bli tydligt. Mitt biosällskap som inte läst boken lämnade biosalongen som ett stort frågetecken. Läs boken istället.
