En utarbetad och stressad man börjar drömma hemska mardrömmar som förföljer honom under dagtid. I samband med att han tar kontakt med en läkare som föreslår terapi besöker han sin mor som bor på ett vårdhem. Vi får veta att hon har paranoid schizofreni och att mannen, Curtis, är rädd att han kommer bli sjuk även han. Hans paranoia får honom att höra och se saker som inte finns, han drömmer om förfärliga stormar och att hans familj kommer skadas. Hans panik eskalerar och han tar till slut ett lån på huset för att bygga ett stormskydd. Här börjar allt gå snett, han beter sig underligt, ekonomin rasar, hans familjeförhållanden förbittras etc. När slutet närmar sig hoppas jag på att det äntligen ska hända någonting och precis när det är på gång så rullar eftertexterna.
Det är inget fel på skådespeleriet eller själva filmen, problemet är handlingen. Det händer ingenting. En man som är rädd för att bli galen bygger ett skjul på gården, det är det som händer. Bakgrundsmusiken gör inte saken bättre, det blir en helhet som är totalt deprimerande.
