Filmen börjar dramatiskt med scener från fruktansvärda brottsplatser, en mördad dotter, moder och fader. Tonårssonen överlever men hamnar svårt skadad och oförmögen att tala på sjukhus. Äldsta dottern i familjen är försvunnen och utredningen blir stillastående ända tills polisen Joona Linna övertalar hypnotisören Erik Maria Bark att förhöra den skadade sonen under hypnos. Bark har tidigare arbetat med hypnos på traumatiserade personer men en gång gick det snett. Han dras nu motvilligt in i utredningen, i hemlighet. Snart märker Bark att även hans familj är i fara och han tvingas gå genom sitt förflutna för att försöka finna svar. Linna kämpar mot klockan för att hitta mördaren men ingenting är som det verkar.
Lasse Hallström har gjort ett bra jobb med att förvandla denna historia från bokformat till vita duken, det som drar ner betyget en aning är snarare manuset än Hallströms regi. Filmen börjar dramatiskt och slutet är en nagelbitare, men tiden däremellan kunde ha varit något bättre. Mitten av filmen drar mer mot att bli ett drama än en thriller och mycket fokus flyttas från själva jakten till Barks familjeförhållanden. Om vi bortser från det så är detta en väldigt bra film! Den är spännande och skådespelarinsatserna är väldigt bra, speciellt Lena Olin som fru Bark. Hennes hysteriska utbrott är fenomenala.
