Genom en dagbok får vi följa Edward Young. En ung man som återvänder hem efter Första världskrigets slut men möts av en hänsynslös verklighet. Han trodde att han överlevt den värsta perioden i sitt liv men den har bara börjat. En sjukdom som förvandlar människor till vandrande döda sprider sig och den har tagit hans fru. Sonen är borta men hittas i skogen, smittad och bortom räddning. Gripen av sorg efter att ha tvingats döda sitt eget barn bestämmer han sig för att hans sista uppgift här i livet är att sprida sonens aska i vattenfallet långt borta. Under sin resa träffar han Isaac vars syster blivit kidnappad av en maktgalen general och han bestämmer sig för att hjälpa honom att hitta henne innan det är för sent.
Filmen beskrivs ofta som en skräckfilm, det har gjort många skräckfilmsfanatiker besvikna. Visst, den innehåller vandrade döda, mord och grymhet men den handlar mer om huvudkaraktärens både inre och yttre resa. Vad gör oss mänskliga? Vem är hemskast, de omänskliga monstren eller de monstruösa människorna? Det här är inte en film att se om man är ute efter hoppa-till-effekter och flygande kroppsdelar. Stilen känns inte lika uttjatad, stundtals poetisk och bitvis ytterst våldsam. Det här är oerhört tragiskt och det kniper i hjärtat, jag förstår mycket väl att Edward till en början vill avsluta sin existens. Ensamhet, utsatthet, ångest, sorg - allt på en gång, samtidigt som en inre låga fortfarande glöder av ilska och av det pyttelilla hopp om att något är värt att rädda.
