En försvunnen man, en sökande kvinna och en tunnel. Tricias make har varit försvunnen i sju år men hon har vägrat ge upp hoppet. I filmens början ser vi henne byta och sätta upp nya lappar i området i hoppet om att någon ska känna igen bilden på hennes make. Efter en tid kommer Tricias syster för att bo med henne, maken kommer att dödförklaras och för Tricia, som är gravid, är det mycket tungt. Vem fadern till hennes barn är vet vi inte till en början. Snart börjar hon drömma hemska drömmar där hennes zombieliknande make skrämmer vettet ur henne. Under tiden dras systern Callie mot en tunnel inte långt ifrån huset. I tunneln stöter hon på en man som visar sig ha varit saknad i flera år. Hon börjar undersöka flera försvinnanden och snart måste de inse att det här inte är ett vanligt försvinnande eller en naturlig död, något hemsöker dem och Tricia fruktar att hennes makes öde är långt värre än döden.
Den här filmen är väldigt psykologisk och det är precis i min smak. Tricias drömmar om maken tyckte jag var rysliga, det kröp utefter ryggraden. Det blir aldrig överdrivet och det trycks inte upp ett CGI-monster i ansiktet på en. Det är krypande, stämningsfullt och stundtals obehagligt. Jag gillar det. "Monstret" man väntar på ska dyka upp var kanske inte någon höjdare, lite småtöntigt, men annars har jag inget att klaga på.
